Mulen dag (3)

Absolut inte bästa förhållanden för fotografering av fåglar i flykt, men jag tar gärna en närgången rovfågel vilken dag som helst. Det  händer ju trots allt inte varje dag att de visar upp sina talanger. Fågeln på bilderna togs strax före eller efter inlägget om lärkfalken nedan, så gott om predatorer i luften denna dag.

Tar för skojs skull med en riktig närbild, ber gladan om ursäkt för suboptimal bildkvalité. Men flyger man inom 10-meterstrecket måste väl den prestationen belönas på något sätt!

Rödbena ! (3)

För de som inte redan visste. Så här ser rödbenans revirmimik ut. Ut kommer ett högt pip, högt i alla bemärkelser. Inte så man blir döv, inte alls. Men tillräckligt för att höras långt över ängarna.
När jag först såg bilden trodde jag att den hade någon deformation vid sidan av ögat. Tittar man mer noggrant är det nog bara örontäckaren som virvlar upp en smula i vinden. Det är samma fågel som i förra rödbeneinlägget, nu ytterligare lite närmre. Härliga, dessa fåglar.

Mulen dag (2)

Förnimmer en rörelse bakom ryggen. Sviiisch! Någonting ganska litet och mycket snabbt susar förbi. Oregelbundna avvikelser i flygrutten avslöjar att fågeln nog är på födosök. Så mycket hann jag tänka där jag står i tornet. Synd att den kom från det hållet, det var motljus, inget fotograferingsbart ändå. Sådär försöker väl vi alla trösta oss när vi missar något intressant och man vill ju gärna veta vad för sorts fågel som gäckar en. Men. Fågeln vänder tillbaka. Denna gång i för dagen optimala ljusförhållanden och jag hinner få syn på den i sökaren och tar två, tre rutor. Tittar på displayen. Motivet tittar tillbaka. Lycka! Skarp, men lite mörk kom den ut. Sådant går att rätta till i efterbearbetningen och jag tror denna är en lärkfalk.

Estradören (1)

Alla klara? OK. Tystnad! Ljus på! Bilderna rullar!
Den här charmören vet att fånga en fotografs intresse. Så liten den än är behärskar sånglärkan alla de knep som behövs i branschen. Som en politiker ses fågeln förbereda sitt viktiga tal till åhörarna, här funderar den noga över sitt upplägg. Men vänta. Något fattas.

Just det. Gestiken måste övas på. Ingen stor talare utan ett överflöd av gester och mimik som ackompanjemang. Här övar den på att avge storstilade utspel. Välj mig som er ledare och kommer ni att belönas rikligen! Det är ingen målsättning. Utan ett oavvikligt löfte!

Rödbena ! (2)

Tror detta är hannen. Vet inget om hur könen särskiljs men beteendet pekar mot hanlivet. Miljön utgör en gränspostering i reviret. Hur vet jag det? Jo, genom reservatet löper en smal väg som med möda möjliggör möte mellan två personbilar. Stolparna är nerslagna i vägkanten och jag befinner mig mitt på vägen. Och mitt i korselden. För på den andra sidan satt ett tag en likadan fågel, båda tutade på frenetisk. Om inte detta är revirhävdande har jag heller aldrig varit ute på promenad med min hanhund... Ljuset föll bäst på rödbenan ovan och den satt dessutom kvar hela tiden och blev mitt val. Fotograferingsavstånd uppskattas till fem meter. Den verkar ju helt orädd, men jag tror säkert hjärtat pickade på några extra slag och min närvaro utstods därför att annars skulle någon annan fågel knycka den fina stolpen. Inte omöjligt att hona och  ungar finns i närheten och då måste man oxå som fågelpappa hålla ordning på artfränderna.

Mulen dag (1)

Jag tycker kråkor allt är lite underskattade som fotoobjekt. De har ganska sofistikerat "färgschema", alls inte frånstötande. I överflöd förekommande är de lustigt nog inte så lättfotograferade som man annars skulle tro. I alla fall "mina" individer  lyfter långt innan man tangerar bekvämlighetszonen andra fåglar stakat ut. Här i alla fall två artbröder. Jag fokuserar på den bortre när helt oväntat den främre slår sig ner på sin stolpe och bilden blev mycket bättre. Igår var första regndagen på ett bra tag och fågellivet trivdes alldeles förträffligt. Molnighet gör oxå gott åt bildkvalitén; ljus och sensor matchar bättre. I varje fall i min kamera.

Episoder ur fisktärnans liv (2)

Plask! Miss, igen. Om det gick fem misslyckade försök på varje fångst behövde fågeln ändå inte jobba särskilt länge för munsbiten. Ett par girar runt den minimala ön och jobbet är klart. Så långt.

För den tar bara en fisk åt gången och har man en hel kull ungar så... Jag hoppas fortfarande på Bilden där en skarpt avtecknad fågel kommer upp med fångst i kristallklar vattenkaskad. Mycket svårare än det låter, har jag lärt mig.

Försommarkväll i skogen (3)

Hare utmanar rådjur. Med häpen blick konstaterar geten att så här kan du väl inte göra? Jag är större än dig!

Geten tittar ner på den lille gynnaren där den försvinner in i gräset. Fortfarande med kolossalt förvånad min.

För väl att den där försvann. Nu kan ordningen i skogen återgå till det vanliga, puh!

Rödbena ! (1)

Tja, vad ska man säga? En favoritfågel som likt spoven kanske inte direkt älskar fotografer men som finner sig i att sistnämndas objektiv trycks upp nära nyllet. Antar att det gäller mest för hanarna som från sina gränsposteringar bevakar reviret och sällan viker en tum. Vilket kön som syns i dessa bilder vet jag inte men med sådan uppvisad målmedvetenhet i födosöket kanske honan, då.

Man kan se tre saker i denna bild. Fågeln samtidigt letar upp mat, badar sig ren och speglar sig vacker. När jag tänker närmare efter måste det ju vara honan, eller hur?

- Visst var de mer blåfärgade förr ?

- Så mig lurar du inte!!